Tågen i Frankrike har tydligen stannat och jag vet inte längre om jag kommer ta mig till flygplatsen i tid. När jag nu ändå sitter fast här i pressrummet på festivalen så kan jag ju dra lite snabbt vad jag gjort här.
Jag har hängt hyfsat mycket med Dash Shaw och Frank Santoro, pratat om skandinaviska samarbeten med halva scenen som är på plats. Jag har lovat att komma på både OCX och Helsingfors seriefestival och det vore jävulskt kul om vi kunde få lite större rörlighet mellan de skandinaviska festivalerna överlag. Det har druckits ganska mycket öl och jag har lärt mig att måttlighet på festival är en dygd. Folk i sällskapet har satt i sig märkliga djur vid middagen. Mats sa någon gång att ankpizza är det godaste han ätit, jag har inte vågat prova. Överlag har jag faktiskt inte ätit något jättekonstigt alls. Tyvärr sprang jag inte in i Joe Sacco som tydligen ville träffa sina nya förläggare. Däremot fick jag träffa Ivan Brunetti som numer ligger på samma förlag som Joanna och Zeina här i Frankrike. Jag har förklarat för förläggaren på Cornelius att jag vill gifta mig med hans bokformgivning. Vi kan ha hittat en plan för att utveckla den internationella satsningen än mer och har äntligen bokat en monter på nästa års festival. Och givetvis har jag hängt vansinnesmycket med finnarna som jag aldrig skulle överleva Angoulême utan. Att Espen som har No Comprendo Press i Norge drog Turbonegroanekdoter och kände bandet som spelade under Fuck for forest kryddade stämningen än mer. Överlag så var stämningen här hysteriskt trevlig. I år kände folk igen mig och ville faktiskt prata med mig. Återigen blev det allmän förvirring när jag berättade att Galago hade mer än tvåtusen läsare. Jag har minst tre gånger sagt på fullaste allvar att jag ska sluta arbeta med serier så fort det bara går.
Det har med andra ord varit skitkul!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar